Kibera slum
Hallå
Idag har varit i Kibera som är Afrikas största slummområde. Där bor det 1,3 miljoner människor i ett område som är ungefär lika stort som Holmsund. Dessa människor lever i extrem fattigdom och idag fick vi följa Francis som själv bor där och han guidade oss runt i området. Vi kunde knappt tro våra ögon när vi kom till området. Vi möttes av en stark lukt som inte går att förklara och vägarna var praktiskt taget uppbyggda av sopor. Vi fick följa Francis till två olika skolor och han visade oss hans eget hem samt hur andra familjer levde.

Kibera
På skolan där Francis drev ett projekt fick vi träffa både elever, lärare och rektor, där berättade de om deras livssituation och om hur dom kämpade för att få mat till barnen. Rektorn förklarade för oss att ifall man ville klara sig i Kibera fick man inte vara egoistisk, utan alla måste hjälpa alla. De poängterade att utan utbildning var det omöjligt att ta sig därifrån och skaffa sig ett värdigt liv. När vi satt här med rektorn kände alla en tår i ögat men tog oss samman och fortsatte vår vandring.
Allt eftersom vi tog oss igenom slummen så mötte vi barn i alla åldrar. Trots deras förutsättningar var alla otroligt possitiva och ödmjuka mot oss. Det var även barn som följde efter oss och ville prata med oss.
Vi besökte också women power group som består av en grupp kvinnor som alla är HIV-positiva som tillsammans gör smycken och kläder för att skaffa mat till deras barn. Där köpte vi lite smågrejer och delade ut kläder.

Vi tillsammans med kvinnorna på centret
Vi kom överens med Francis att vi ska besöka Kibera en till gång om någon vecka för att kunna ge barnen skrivmaterial.
Trots att vi själva har bevittnat de extrema levnadsförhållandena kan vi inte förstå hur de klarar av att leva i sådan misär. Det går inte förstå att det vi såg idag är deras vardag och då kan man tänka att nu när vi var där hade de bra förutsättningar med tanke på att det inte är regnperiod. Det låg hundar efter vägarna och höns gick omkring överallt. Det hängde kött och fisk i solen för att torka för att sedan kunna ätas, Maten var omgiven av flugsvärmar.
När vi kom tillbaka till internatet insåg vi vilka enorma kontraster detta land har. Vi bor bara två kilometer från Kibera och vi ligger vid en pool och äter färsk frukt och njuter av tillvaron. Det är helt sjukt hur människor kan leva, vi ska vara tacksamma för hur vi lever.

Vi tycker om att plaska i poolen =)
Idag har varit i Kibera som är Afrikas största slummområde. Där bor det 1,3 miljoner människor i ett område som är ungefär lika stort som Holmsund. Dessa människor lever i extrem fattigdom och idag fick vi följa Francis som själv bor där och han guidade oss runt i området. Vi kunde knappt tro våra ögon när vi kom till området. Vi möttes av en stark lukt som inte går att förklara och vägarna var praktiskt taget uppbyggda av sopor. Vi fick följa Francis till två olika skolor och han visade oss hans eget hem samt hur andra familjer levde.

Kibera
På skolan där Francis drev ett projekt fick vi träffa både elever, lärare och rektor, där berättade de om deras livssituation och om hur dom kämpade för att få mat till barnen. Rektorn förklarade för oss att ifall man ville klara sig i Kibera fick man inte vara egoistisk, utan alla måste hjälpa alla. De poängterade att utan utbildning var det omöjligt att ta sig därifrån och skaffa sig ett värdigt liv. När vi satt här med rektorn kände alla en tår i ögat men tog oss samman och fortsatte vår vandring.
Allt eftersom vi tog oss igenom slummen så mötte vi barn i alla åldrar. Trots deras förutsättningar var alla otroligt possitiva och ödmjuka mot oss. Det var även barn som följde efter oss och ville prata med oss.
Vi besökte också women power group som består av en grupp kvinnor som alla är HIV-positiva som tillsammans gör smycken och kläder för att skaffa mat till deras barn. Där köpte vi lite smågrejer och delade ut kläder.

Vi tillsammans med kvinnorna på centret
Vi kom överens med Francis att vi ska besöka Kibera en till gång om någon vecka för att kunna ge barnen skrivmaterial.
Trots att vi själva har bevittnat de extrema levnadsförhållandena kan vi inte förstå hur de klarar av att leva i sådan misär. Det går inte förstå att det vi såg idag är deras vardag och då kan man tänka att nu när vi var där hade de bra förutsättningar med tanke på att det inte är regnperiod. Det låg hundar efter vägarna och höns gick omkring överallt. Det hängde kött och fisk i solen för att torka för att sedan kunna ätas, Maten var omgiven av flugsvärmar.
När vi kom tillbaka till internatet insåg vi vilka enorma kontraster detta land har. Vi bor bara två kilometer från Kibera och vi ligger vid en pool och äter färsk frukt och njuter av tillvaron. Det är helt sjukt hur människor kan leva, vi ska vara tacksamma för hur vi lever.

Vi tycker om att plaska i poolen =)
Kommentarer
Postat av: moster Marielle
Hej på er! Det lät om en spännande men otäck upplevelse att vara i Kibera.. Sånna gånger kan man verkligen känna hur ruskigt bra man har det egentligen! Till dig Emelie: Vilken bränna du fått.. :) Vill inte ens tänka på hur du kommer se ut om drygt 3v.. men jag längtar! PUSS - moster M. (...ps. 26 år, för er som inte vet.. Jag är ingen tant trots "moster".. ;) ds.)
Postat av: Monica B
Trevlig helg till Malin och Nichlas önskar vi på Sandvik. Vi följer era äventyr och ser fram mot att ni kommer till skolan och berättar. Sandra skickar kramar till dig Malin.
Postat av: observer
Kul att "rektorskan" börjat jobba på women power group.
Trackback